Svensk ordbok 2009, webbversion

lingua franca [liŋ´(g)va fraŋ`kael.liŋ´(g)va fraŋ´ka] substantiv, ingen böjning ●bland­språk som är fattbart för alla språk­brukare i om­råde där flera språk före­kommer språkvet.(på) lingua francasedan 1885av ita. lingua franca med samma betydelse, eg. ’frankiskt språk’